Sundsvallslogens historia i W.F.
Året var 1878
Året 1878, ett år som tillsammans med några föregående år kunde betecknas, som de ljusa förväntningarnas tid.
Representationsreformen hade genomförts år 1866, riksdagens tvåkammarsystem samt kommunalt självstyre hade införts.
De första privata bankerna hade etablerats, skråförordningens sjuklådor hade förvandlats till sjuk- och begravningskassor, en nydaning på många samhällsområden ägde och hade ägt rum.
Människorna började känna sig som medborgare i samhället istället för som undersåtar.
För Sundsvalls vidkommande kan sägas att året 1878 började med att kommunikationsbolaget BORE såg dagens ljus. Av namnet kan man ana att bolaget hade med vintern att göra. Vintertid bedrev man nämligen transport av passagerare med ångslädar över isen mellan fastlandet och Alnön. Företaget hade sitt säte i Timrå och kanske finns ännu någon gammal släde i någon loge.
Telefonen var nu en nymodighet av första klass. Hollnerska Bokhandeln annonserade ut telefoner av fabrikat Bell till det facila priset av 7 kronor per par. Utöver telefoner sålde man även självkontrollerande "portemonaier". Gångbart idag?
Draghällans fyr vid inloppet till Sundsvall stod färdig att tas i bruk. Det blev Sundsvalls stad, som fick svara för kostnaderna. Förste fyrmästaren blev styrman Olsson.
Som stadsfullmäktiges ordförande återfanns rektor, sedermera bankdirektör E Berggren. Folkmängden i Sundsvall var 8.500 personer.
En liten etisk smutsfläck på stadens anseende kan också nämnas. Nu var dock inte Sundsvall ensam bland rikets städer om den sortens skamfläckar. Och skamfläcken kan enklast beskrivas såsom den öppna och ohöljda prostitution, som tog sig de mest horribla uttryck. Sundsvall var en livlig sjöstad och här fanns massor av sjömän med naturliga drifter att tillfredsställa. Därför uppmanades någon av herrarna i Stadsfullmäktige detta år att motionera om tillsynsskyldighet och läkarundersökning av alla de nymfer och kärleksprästinnor, som gjorde lättfotade krumsprång på stadens gator och prång. Så blev också sedermera beslutat.
I en kort notis i Sundsvallsortens dagspress kunde man i slutet av mars månad läsa att ett ordenssällskap vid namn WF bildats och att sjuk- och begravningskassan med samma namn upphört.
När, var, hur bildades WF?
Till Sundsvall via en kortare vistelse i Stockholm, kom år 1875 en ung målare från Lindesberg. Hans namn var Carl August Vadsten och hans födelseår 1851. Han stiftade här en sjuk- och begravningskassa med namnet Sällskapet Wänskapsförbundet"... i vilket äfven fruntimmer kunde vinna inträde".
Men allt föll inte i god jord och utvecklingen gick andra vägar. Låt mig citera några rader i ett brev skrivet långt senare av R Ekholm, medlem av Ordenssällskapet WF och åren omkring 1900 riksdagsman, om ett möte man höll 13 mars 1878.
"Då emellertid det qvinnliga elementet snart visade sig gång efter annan gifva anledning till misshälligheter och allvarsamma tvister inom föreningen, beslöto de styrande bland vilka undertecknad var med, att bilda en särskild grad med en afgift af två kronor och i vilken icke damer fingo tillträde. Detta i syfte att möjligen bättre kunna sammanhålla sällskapet. Som inga särskilda förmåner voro förenade med denna grad och det befarades att det åsyftade målet icke i längden kunde vinnas, men den erfarenheten dock vunnits att det hemlighetsfulla som vore förknippat med denna grad, utöfvade en viss dragningskraft och samhörighet mellan gradens medlemmar, men att denna utväxt icke passade väl i stycke med sällskapets fortgående verksamhet, enär en del af dess medlemmar icke kunde vinna inträde (nämligen de qvinnliga), så uppstod tanken på att bilda ett särskilt fristående ordenssällskap, indelat i flera grader och med syftemål att bereda dess medlemmar sjuk- och begravningshjälp m. m. Ett litet kotteri af den gradens medlemmar samlades en kväll i mars månad i ett af smårummen tillhörande dåvarande stadshusets restaurant och då beslöts bildandet af Sällskapet WF. Om vid samma tillfälle styrelse blef utsedd minnes jag icke säkert, men att undertecknad, J Jögberg, J Händel och F Hellberg och kanske någon mera, fick i uppdrag att utarbeta receptionerna tycks jag minnas. Om detta skedde å den för sällskapets stiftande dagen är jag ej fullt säker på, men antar jag att så var förhållandet och att stadgarna först därefter antogos. De första sammanträdena och de första receptionerna höllos i gårdsegaren C J Johanssons gård vid tjern, där Sundsvalls Enskilda Banks hus nu står. Denna Johansson på tjern, som han kallades till skillnad från destillator Johansson, var i all sin torra butterhet en hjertegod och för sällskapet synnerlig nitisk medlem. Sällskapets förste ordförande vill jag minnas var F M Hellberg. Kassaman J A Högberg, undertecknad till Sekreterare och Ombudsman C J Johansson.
R.Ekholm"
Det måste nämnas att R Ekholm mindes fel beträffande FM Hellberg. Denne valdes till Stormästare.
Talesättet "Vad skall göras, skall göras fort" äger sannerligen tillämpning på dessa bröder, som var i färd med att starta Ordenssällskapet WF. Ty redan 17 mars var ett 50-tal bröder kallade till ett extra möte vid vilket nuvarande Ordenssällskapet WF i Sundsvall bildades.
Århundraden i korthet
1800-talet
Den första annonsen om ett WF-sammanträde påträffas i Sundsvalls Tidning för den 9 april 1878. Annonsen bär de idag välkända WF-initialerna och där står: "WF sammanträder den 14 april å Hotell Norrland. Tjänstgörande kl. half 5. Första graden tre qvart till 6. Reception kl. 6."
Andra graden gavs första gången i maj månad 1878 varvid recepierade förutom styrelseledamöterna och kommittérade 13 övriga bröder.
Under sällskapets första år hade 86 medlemmar upptagits i ordens första grad och av dessa hade 41 recipierat i andra graden. Ser man till listan över inträdessökande i logen så förstår man att gallringen varit hård. Anmälningslistan upptar nämligen inte mindre än 132 namn.
Under året hade också beslutats att anskaffa standar för första och andra graderna samt en flagga.
Vid sammanträde 12 januari 1879 framställde Br. Strömstedt förslag att i stället för bokstäverna WF, skulle sällskapet hädanefter i sina annonser använda en femuddig stjärna, samt att "behöfliga kallelsebref" skulle tryckas.
I maj 1879 var logen redo att genomföra första receptionen i tredje graden och den 30 maj 1880 gavs fjärde graden för första gången.
År 1880 hölls i riket riksdagsmannaval. WF blandade sig i leken genom att utse egna kandidater; "...och blef bokbindaren Fr. Tengström med öfverväldigande pluralitet utsedd till sällskapets kandidat vid nämnda val". Även till stadsfullmäktigevalet förde WF fram egna kandidater. Om resultatet av nomineringarna vid respektive val har inte något med säkerhet kunnat utläsas av protokollen.
Från april 1878 hade WF haft sina sammanträden i Hörningska gården vid Sjögatan. Hörningska gården fick emellertid ny ägare då fastigheten såldes exekutivt till Härnösands Enskilda Bank. WF ville bli skild från sitt hyreskontrakt, vilket inte den nye hyresvärden ville gå med på. Notarius Publicus anlitades och med hjälp av rådman Sven af Sandeberg fick WF hyreskontraktet hävt. I oktober 1881 skrevs kontrakt med Hotell Knaust, som då var inrymt i ett tvåvånings trähus vid Strandgatan.
En protokollparagraf från ett sammanträde 1881 är väl värd att citera med tanke på dagens antirökkampanjer: "Beslöts att all cigarrrökning under pågående reception eller allmänt sammanträde skulle förbjudas vid vite af 25 öre för hvarje gång medlem häremot bryter".
Den flera gånger under sällskapets tillvaro bildade sång- och musikgruppen hade som Br. Brattenberg framhöll i oktober 1884 "för alltid tystnat". Detta tycks ha berott bl. a. på att en del medlemmar tillhörande kören, hade lämnat sällskapet. Brattenberg hemställde att en ny kör skulle bildas och förslaget godkändes. En kommitté på fem personer tillsattes än en gång.
I februari 1888 firades 10-årsjubileum i samband med vinterhögtidsfesten. Medlemsantalet var nu hela 392 personer.
Ingen kunde väl ana vid denna tidpunkt vilken förödande katastrof, som snart skulle drabba staden. Midsommardagen blev ett inferno. Hela bebyggelsen i staden söder om Selångersån ödelades av brand. WF blev därigenom utan sammanträdeslokal och all rekvisita försvann i eld och rök. Stor bostadsnöd och mycket elände följde i brandens spår.
Medlemmarna i söllskapet skingrades för en tid och detta ställde till besvär för kassören, som inte kunde få in månadsavgifterna i tid. Man beslöt senare att de som inte kunnat anträffa kassamannen under sommaren, skulle få kvarstå i sällskapet om de betalade sina förfallna avgifter innan årets slut.
Först den 25 november kunde ett sammanträde hållas inom WF efter branden. Det skedde hos nämndemannen Olof Söderqvist i Skön. Han upplät sin stora sal i huvudbyggnaden på Katrinelund. Flera sammanträden skulle komma att hållas där. Ordföranden Joh. Lindberg öppnade detta sammanträde och meddelade att WF:s alla inventarier gått förlorade vid branden den 25 juni. Någon reception för nya medlemmar var inte att tänka på under det kommande året och av protokollen framgår att ännu i januari 1890 var lokalfrågan inte tillfredsställande löst. En tid höll sällskapet till i Godtemplarlokalen på Köpmangatan.
På ett sammanträde i december 1890 föredrogs en skrivelse från Sundsvalls Hantverksförening med förfrågan om sällskapet WF var villigt att delta i aktieteckningen för bebyggande av en tomt. Ändamålet förklarades muntligen av Br. Joh. Lindberg vara, att sällskapet därigenom skulle kunna skaffa sig en viss rättighet till tids- och ändamålsenlig lokal för sina sammanträden, fester etc. Diskussionerna blev både många och långa.
I februari 1891 beslutades att aktier skulle tecknas av sällskapet och medel till aktieteckningen skulle tas ur byggnadsfonden. Sexton aktier köptes för en summa av 4.000 kronor.
Instiftandet av en femte grad beslutades vid ett allmänt sammanträde den 10 april 1892. En kommitté tillsattes i mars månad för att dra upp riktlinjerna för denna grad.
Det något tidigare upplösta "Sällskapet WF:s Fruntimmersförening" överlämnade till sällskapet WF sin behållning, en summa av 212 kronor och 35 öre, att införas på Ordenssällskapets Enke- och pupillkassa.
Den 6 mars 1898 invigdes sällskapets nya standar, som anskaffats som ersättning för de som gick förlorade i stadsbranden. Sällskapets stormästare framhöll standarets uråldriga betydelse som samlingstecken och gladdes över "...att vi nu skall få använda det första gången å sällskapets tjugonde årsdag.
1900-talet
På sammanträde den 8 mars 1903 föredrogs en skrivelse, som det står i protokollet: "...ingifven af några af sällskapets äldre medlemmar med förmälan att de till ett minne af sällskapets snart 25-åriga tillvaro, å s.k. Södra Stadsberget rest en flagga gjord af plåt och målad i sällskapets färger och anhöllo om bidrag till kostnaden för denna flagga. Beslutades att medel ur byggnadsfonden skulle bekosta flaggan för på så sätt skulle sällskapet blifva egare till minnesmärket, och detsamma rests af sällskapet".
I ett nummer av Sundsvalls Posten från mars månad kan man läsa följande: "I det nya årets tredje månad firade sällskapet WF i Sundsvall sin 25 åriga tillvaro. För att högtidlighålla denna händelse hade några medlemmar åstadkommit en 8 fot lång och 4 fot bred plåtflagga bemålad i de svenska färgerna samt försedd med sällskapets emblem, den femuddiga stjärnan. Flaggan vägde inte mindre än 78 kg och var kärleksfullt tillhamrad av fabrikör J A Bergman och uppsatt på en 51 fot hög stång på toppen av Södra Stadsberget". Vidare skriver Sundsvalls Posten: "Den 15 mars träffades WF-bröderna att begå sin minnesfest i Stadshusets festvåning, där 275 personer åt och drack och talade, medan på fondväggen ståtade en stor målning av den avlägsna bergstoppen med sin WF-flagga". Flaggan finns ju kvar än idag, som väl alla vet, men är flyttad från toppen till en något lägre position.
Efter fem år i luften över Södra Stadsberget var flaggan nu av väder och vind så medfaren att den togs ned förmålning. Detta beslut var enhälligt år 1908. Flaggan skulle vara fin till logens 30-årsjubileum.
När första sammanträdet på hösten 1918 öppnats, erinrade Br. ordförörande om de många bröder, som den härjande farsoten Spanska sjukan, skördat under sommaren. Krigsåren satte även sina spår i WF. Färre sammanträden och enklare firande av vinterhögtidsfesterna.
I november 1918 väcktes förslag att bilda en sjätte grad. Förslaget bordlades tills vidare.
Under året 1923 invaldes i vår orden musiker Reinhold Ålund. En sångkvartett under hans ledning blev snart resultatet av hans medlemskap. Denna kvartett debuterade hösten 1924 till stor glädje för bröderna.
Ett bemärkelseår i annan mening blev 1924 även. Då bildades nämligen i oktober månad i Stockholm Sveriges WF:s Förbund. Sundsvallslogen representerades vid tillfället av Br. ordf. Per Sundin.
Den 24 mars 1928 höll Sveriges WF:s förbundsloge sitt årsmöte här i Sundsvall. Ett trettiotal förutanmälda bröder från Sundsvall, Örnsköldsvik och Stockholm fick därvid förbundsgraden. Efterföljande dag den 25 mars firade vårt sällskap här i Sundsvall sin vinterhögtidsfest och sitt 50-årsjubileum på W6 restaurang med omkring 400 deltagare, så många som restaurangen kunde ta emot. Gäster från ett flertal WF-loger deltog och Br. CA Pettersson välkomsttalade och högtidstalade. Br. Reinhold Ålund, sångkvartettskaparen ni minns, hade skrivit en "Högtidstillägnan" i ord och toner. Br. R Ekholm, som tillhört logen sedan den bildades, och tillhört styrelsen i 40 år, samt Br. ordf. C A Pettersson, som även han varit med i sällskapet sedan det bildades och innehaft många ämbeten, dekorerades med förbundslogens förtjänstmedalj, överlämnad av Förbundslogens ordf. Br. Cederlöv.
Vid sammanträde i december 1928 meddelade logens ombudsman att sjätte graden skulle ges i Stockholm den 14 januari 1929, varför de bröder i femte graden, som så önskade kunde anmäla sig i vederbörlig tid.
Men det skulle inte dröja länge förrän Sundsvallslogen var redo att ge sjätte graden. Redan den 13 januari 1929 beslutades att införa denna grad. När riktlinjerna drogs upp för denna grad beslutades att antalet medlemmar i graden skulle begränsas till högst det antal som sällskapet räknar år efter sin stiftelse. Detta beslut måste man senare frångå, då antalet bröder, som blev berättigade att erhålla sjätte graden, efter några år var så många att "väntetiden" i femte graden skulle bli bortåt 15-20 år.
På hösten 1929 meddelas att flaggan på Södra berget blåst sönder. I februari påföljande år omtalade ordföranden att en ny flaggstång ligger klar för målning på berget. Reparerad och nymålad restes flaggan på våren 1930.
I oktober 1935 upplyste ordföranden att styrelsen på nytt låtit resa flaggan på Södra berget. Dagen för resningen hade annonserats för att ge bröderna tillfälle att närvara. Uppenbarligen hade något hänt med flaggan, vad är obekant.
Vid januarisammanträdet 1940 sade Br. O M. E Siezing i sitt hälsningsanförande: "Vänskap råder sannerligen ej längre i världen, utan långa tider av ofred synes bli vår arvedel och vårt lystringsord VÄNSKAP verkar kanske naivt i dessa tider - men må vänskapen så som vi omfatta den förena och leda oss för att en gång nå målet och ett nytt fredens år."
Andra världskriget kastade alltså nu sin skugga över landet. Även WF-logen fick känning av den fruktansvärda hemsökelse som ett världskrig innebär. Militära myndigheter rekvirerade hantverksföreningens lokaler där logen höll till. Sällskapet lyckades få tillfälliga lokaler i W:6 fastighet, Köpmangatan 15.
Ordföranden upplyste vid årsmötet 1942 att formerna för sällskapets sjukkasseverksamhet med anledning av den nya sjukkasselagens tillkomst, måste läggas omför att ge sällskapet möjlighet att utan främmande inblandning fortsätta denna verksamhet. Man beslutade utreda frågan och redan vid årsmötet följande år meddelades att man måste ändra i stadgarna och stryka en del paragrafer. Vid novembermötet med fjärde graden antogs de nya och ändrade stadgarna.
Enligt beslut i Förbundslogen år 1948 skall det enhetliga namnet fr o m 1949 vara Ordenssällskapet WF.
Efter några års funderingar tog våra damer beslutet att bilda WF Damklubb. Året var 1963. Styrelsen för Sundsvallslogen beslutade då att som starthjälp donera till damklubben 200 kronor. Vid klubbens 5-årsjubileum 1968 fick man de pengar åter, som "Sällskapet WF:s fruntimmersförening" överlämnat, när detta sällskap upphörde 1892. Beloppet var detsamma som då, alltså 212 kronor och 35 öre.
Parentationen över avlidna bröder hade alltid hållits i januari i samband med första sammanträdet för året i logen. Men 1966 beslutades att parentationen skulle hållas i en kyrka under former då även anhöriga till de avlidna bröderna kunde närvara. Första gången hölls parentationen i Skönsmons kyrka under stor tillslutning av bröder och anhöriga. Trettondagen har blivit den dag då minneshögtiden firas, numera i Nacksta kyrka.
Ordföranden i Ordenssällskapet WF - Sundsvallslogen under logens 139-åriga tillvaro
| 1878 | - | 1878 | Carl August Vadsten |
| 1879 | - | 1881 | Nils Svensson |
| 1882 | - | 1887 | JM Strömstedt |
| 1888 | - | 1888 | John Lindberg |
| 1889 | - | 1892 | Johan Nordlund |
| 1889 | - | 1892 | Johan Nordlund |
| 1893 | - | 1894 | C E Lindberg |
| 1895 | - | 1899 | Olof Thelin |
| 1900 | - | 1924 | Per Sundin |
| 1925 | - | 1930 | C A Pettersson |
| 1931 | - | 1935 | Georg Walles |
| 1936 | - | 1943 | Ernst Siezing |
| 1944 | - | 1945 | David Carlsson |
| 1946 | - | 1951 | Algot Kahlström |
| 1952 | - | 1954 | Tore Lagerström |
| 1955 | - | 1960 | Ingvald Lodell |
| 1961 | - | 1961 | Erik Jahrehorn |
| 1962 | - | 1964 | Ingvald Lodell |
| 1965 | - | 1971 | Adolf Forsberg |
| 1972 | - | 1977 | Tore Scharin |
| 1978 | - | 1982 | Arne Scott |
| 1983 | - | 1988 | Ingvar Hedin |
| 1989 | - | 1991 | Nils Eriksson |
| 1992 | - | 1994 | Sten Persson |
| 1995 | - | 1996 | Sigvald Hellström |
| 1997 | - | 2000 | Rolf Wiklund |
| 2001 | - | 2005 | Evert Saltin |
| 2006 | - | 2009 | Gunnar Rhodin |
| 2010 | - | 2011 | Håkan Cahling |
| 2012 | - | Bengt Gidlund |
Text och research av Gerhard Cederberg